Examination

i tidningsredigering, kände som det gick bra. Men fröken kommer säkert hitta några små snedsteg. Det var ändå inte smärtfritt för jag har dragit på mig något nere i halsen, som rasslar lite ont när jag sväljer och jag blir något hostig. Ont i magen har jag också. Så vad säger mamma, Jag får lägga in ett besök hos Per i hagen. Men trots strejkande hals och mage ska jag försöka göra lite nytta till radioprogrammet nästa onsdag.

Jobbare!

Idag är jag jobbare på kåren. Men just nu, just nu sitter jag i skolan. Vilket gjorde syrran något förvånad när hon ringde. Sitter du i skolan på en lördag? Kommer ni ens in där då? Jag berättade om min plan om att säga upp lägenheten och flytta hit, här finns ju kök, dusch, tv och dvd vad menar kan man behöva? Om det inte vore för att jag trivs så bra i min lägenheten.

Nu ska jag starx ta bussen inför att käka lite innan passet börjar.

Time for radio

Idag drar sändningen igång. Ska bli superskoj! Vi har ändrat om rätt mycket. Det är nytt namn och nytt program. Men samma tid och samma kanal och med samma goa gäng, dock minus en.

Jag tänker inte säga så mycket mer utan ni får lyssna. Missa nu inte det.
www.shore.hik.se

Det kommer bli dunder och brak, det kommer bli fantastiskt....förhoppningsvis.

Hur fan skapades jag???

Flera timmar & ett top model avsnitt senare sitter jag fortfarande kvar i Drivis. Och sidan stirrar fortfarande tomt tillbaka på mig. Om jag blänger på tillräckligt länge verkar inte hjälpa, orden hoppar in dit av sig själva i alla fall. Chipspåsen har öppnats men inte ens de har hjälpt.
Jag skyller på blåsen som dunkar på läppen, dunket kan jag stå ut med men att jag ser för jävlig ut är värre. När blev jag så förbaskat fjåmpig och påverkad av mitt yttre. Eller framför allt mina läppar. Men det värsta är jag inte kan pussas jag kan inte ens dela handduk. Usch & blä och detta elände skyller jag på mamma & pappa för enligt apotekaren beror det troligtvis på något fel som uppstod när jag skapades.

Det är bara att börja skriva

Men det är också ironiskt nog det jag också har svårast för. Att börja!
Så nu fick jag tipset att sturnta i vilken del av texten jag börjar med. Skriva bara ner det som jag vet att jag vill ha med och sedan får jag pussla ihop det.

Så sitter i drivs, på skolan, har precis kollat på top model och käkat sjukt mumsig pastasås. Jag börjar bli proffs på pastasås! Nu ska jag skriva ihop personporträttet. Intervjun imorse gick bra, men den var oerhört tuff och jobbig. Vad gör man som journalist, när ens IP (intervjuperson) börjar gråta? Ska jag trösta eller sitta tyst, vänta och sedan ställa nästa fråga?

Min mage ropar efter mat!!!

Kom hem vid halv tio! Pratade lite med mamma och fastnade sedan framför fotbollen. Tänka sig! Önskar jag hade kunnat styra bollen, eller kanske undan målvakten med bara viljan. Om inte så för pappas skull. Men de ville säkert alla!
Och nu känner jag hur hungrig jag, 22:30. Så dags att äta nu!?
Men dagen har gått i ett. Idag sände vi om magasinet och trots att Emma och jag hade sagt att vi skulle fixa allt med ljus, studio, grafik, VB-lista så hann vi bara inte. Tiden rann ifrån och vi stödde på fler problem än vi trott. Så när klassen strömade in för att agera kamermän, studioman, och kontrollsrumfolk blev de panik. Men vi har så snälla klasskompisar som högg tag och hjälpte till. Utan de hade de inte gått.

Ska jag käka nu eller blir kroppen bara konstig av det. Ska jag gå & lägga mig hungrig och hoppas att sömnen även tystar magen. Men jag vet ju av erfarenheter att jag inte käkar frukost. Så kanske bäst att slänga in något i micron i alla fall. Usch imorgon hoppas jag komma tillbaka till verkligheten, rutin och lite vardag.
På schemat står tidningsredigering, tidningsredigering, tidningsrediering, tidningsredigering, tidningsredingering, tidningsredigering, tidningsredigering. Och ficka intervjuperson. Nästa viktigtast!!!

Nej nu måste jag äta.

Härlig komplimang

Glömde berätta att när jag väl skulle ta mig hem ifrån Emma. Eller ta mig till bussen vid stationen som sedan tar mig hem, upptäckte jag att bussarna vid Oxhagen slutar gå vid 21.
Då var klockan 21:07 och vi hade pajen i ugnen. Så jag fick una mig en taxi. Var bara tvungen att komma hem! Det sved lite men jag träffade världens trevligaste taxichaffis. I slutet sa han "du borde bli, vad heter det, jour,jour, journalist. Du ställer många frågor. Och du lyssnar"

Jag började skratta, tackade och sa att de var de bästa jag kunde höra idag.

Ibland menar man måste när man säger vill och ibland menar man vill när man säger vill

Nu snubblade jag precis innanför dörren efter en lång dag. Där inte ett dussin lampor vilja göra som Emma & Jag när vi ska försöka ljussätta studion. Att bära ut scengolvet visade sig inte vara så krånligt, både Emma & Jag har alla fingrarna i behåll. Vid sjutiden skrek våra kroppar efter mat, så vi begav oss mot Maxi där vi handlade så vi kunde göra en köttfärspaj. Planen var hela tiden att vi efter nytänding med energi skulle komma tillbaka till plugget och göra lite mer nytta, men den planen gick i kras. När insåg att de inte fanns så mycket vi kunde göra utan lite hjälp och mest var det tröttheten som gjorde sig påminde. Så de får bli nya tag imorgon.
När min cykel ska med till skolan för att agera rekvista. Hur ska de gå? Den fick komma med för den är så ful!

Nu ska jag, 23:04 baka en kaka som vi kan bjuda gästen på. Älskar man inte livet just såhär dagar?

PS! Pajen blir jättegod!! Tacofärs, tomat, fetaost och extra, extra mycket i ost i äggmojset man häller över. Tror besämt de heter någoting annat men kommer inte på vad och nu vill jag börja baka. Eller vill och vill men det är så dags men sen vill jag sova och då menar jag vill!!!

Jag flackar med blicken!

Nu har jag sett på vårt magasin där jag var programledare i ett av programmen.
Och jag ser spänd ut som om jag sitter på toa, flacker med blicken som en rädd/vilsen hare.
Så jag & Emma som också var programledare, är sjukt taggade på att göra om programmet.
Dels också för att vi tyckte att gästen inte kom till sin rätt, fast de känns som han hade så mycket bra att dela med sig av.

Vi ska försöka samla ihop ett gäng och ge de ett nytt försök! För de var ändå rikitgt skojigt att vara programledare!!!!

Hämnden, kåren & nya drivis = lördagkväll

Ni som tänkt se filmen Hämden, se den! Ni som inte tänkt se den, tänk om!
En jättebra film, men svår att sätta ord på. Man måste se den och man kommer älska den, på ett eller annat sätt.

Jag & Louise bestämde oss för att rycka upp oss och gå på bio, vid åtta. Filmen gick klockan 9, så de var bara att trampa bort till bussen,slå sig ner somna, möta Louise och sedan slänga ner sig i biosoffan med chips och läsk. Sedan bestämde vi oss lika spontant för att dra till kåren och dansa och när Jenny kom blev de förstås X antal shottar.

Efter kåren beslut vi oss för att vi lika väl kunde sova i soffan på skolan. Eftersom inga bussar gick hem varken till mig eller Louise. Så vi somnade i Nya drivis.

Kursen är slut och idag är det vilodag!

Nu är videokursen slut. Den har varit rolig, lärorik men jäkligt intensiv.
De ska bli skönt att komma tillbaka till livet och kunna ha lagad mat i matlådan och rena kläder på sig. Slippa köpa nya strumpor när de bara finns smutsiga kvar.
Igår käkade vi brudar kinamat för att fira att vi faktiskt fortfarande lever! Och nästan alla höll vi på att somna vid bordet av utmattning. Det har varit en hård helg, eftersom man skulle lämna in sitt eget reportage senast söndagkväll 22:00. I fredags var de skola till klockan 23:10, i lördags mellan 13-16:30 och på söndag mellan 7:30 - 15/16.