Igår blev min lilla flicka 3månader. Och på sin 3månadersdag var det dags för ett återbesök hos syster Susanne på BVC och 3 månaders vaccinationen. Jag tror att mamma var mer nervös än Molly och försökte i ett desperat försök skjuta upp vaccinaionen när syster Susanne sa att det kommer nog bli lite jobbigt, eftersom hon har så smala ben, kommer det förmodligen svullna upp ganska rejält. Men vi kan ju vänta en månad med sprutorna tills hon har ätit upp sig lite, försökte jag men det blev inget annat än ett bra försök. Och två sprutor senare var min lilla tös helt otröstlig i dryga 30 minuter som kändes som en total evighet. Och så säger de, nu är det klart, nu kan du trösta henne. Hur tröstar man ett otrösligt barn, jag kände mig totalt värdelös där för någon minuter. Det fanns inget att göra förutom att finnas där och försöka trösta.
Molly klarade sig ifrån feber men hade ont i benen och var väldigt ledsen under gårdagskvällen så vi sov hemma hos världens bästa mormor & morfar som hjälpte till så gott de kunde. Och idag mår hon bra och är sig själv igen. Det var så härligt att vakna och se Molly le efter nattens alla tårar.
Ja, det var lite jobbigt ett tag... när ingenting hjälper, men när hon väl somnade så blev ju natten lugn:-)
SvaraRaderaoch så får det bli lite nya bilder på 3 månaders tjejen tycker mormor
Ja, nu önskar vi nya bilder på lill tjejen, gärna några där hon kommit över sprutan//Kram från Sundsvall som också tackar för det fina korten vi fått.
SvaraRadera