snart dags att krypa till kojs. Ryggen värker, men det börjar mer bli en vana.
Imorgon bär det av till Nybro med mormor & morfar, för att så smått börja packa ner lägenheten och flyttlaset.
För nu är det bestämt, jag flyttar hem till Motala för att bo här med skrutten.
Lägenhet är fixad, vi var och kollade på flera innan jag bestämde mig för den första jag såg. Den låg i ett område som kändes hyfsat barnvänligt. Tänk att man skulle kolla på om området känns barnvänligt när man är och kollar på lägenhet, 21 år gammal. Det blir aldrig som man tänkt sig.
Inte heller trodde jag att jag skulle lämna Nybro redan efter två år, för att flytta hem med en liten skrutt. Och ska sanningen fram hoppades jag på att kunna bo kvar i Nybro mest för att slippa svälja stoltheten och för att ha lättare att komma tillbaka till plugget efter ett års föräldraledighet. Men det blir ju som sagt aldrig som man tänkt sig och vem vet hur livet ser ut om ett år?
Så sent en söndagskväll sväljer jag stoltheten, lyssnar på barnmorskans och familjeterapeutens råd om att det är viktigt med närheten till familj, vänner och deras stöd när man får barn och flyttar hem till Motala, igen.
Imorgon inleds flytt nummer 4...
Imorgon bär det av till Nybro med mormor & morfar, för att så smått börja packa ner lägenheten och flyttlaset.
För nu är det bestämt, jag flyttar hem till Motala för att bo här med skrutten.
Lägenhet är fixad, vi var och kollade på flera innan jag bestämde mig för den första jag såg. Den låg i ett område som kändes hyfsat barnvänligt. Tänk att man skulle kolla på om området känns barnvänligt när man är och kollar på lägenhet, 21 år gammal. Det blir aldrig som man tänkt sig.
Inte heller trodde jag att jag skulle lämna Nybro redan efter två år, för att flytta hem med en liten skrutt. Och ska sanningen fram hoppades jag på att kunna bo kvar i Nybro mest för att slippa svälja stoltheten och för att ha lättare att komma tillbaka till plugget efter ett års föräldraledighet. Men det blir ju som sagt aldrig som man tänkt sig och vem vet hur livet ser ut om ett år?
Så sent en söndagskväll sväljer jag stoltheten, lyssnar på barnmorskans och familjeterapeutens råd om att det är viktigt med närheten till familj, vänner och deras stöd när man får barn och flyttar hem till Motala, igen.
Imorgon inleds flytt nummer 4...
Flyttande tar på krafterna och nu hoppas vi att du kommer att trivas på Dalgatan:-)
SvaraRaderakram mamma
Jag kan inte annat säga än att jag tycker att det låter klokt och starkt och modigt. Och att svälja en stolthet är det inte alla som klarar av! Sträck på dig! Jag tror det kommer att bli kanon. Jag har en vän i Motala som jag besöker då och då, kanske kan vi ses - jag skulle gärna vilja träffa både dig och lilla skrutten när det blir så dags. Då blir det förlossning i Linkan eller? Stor kram
SvaraRadera